Warning: Use of undefined constant _FILE_ - assumed '_FILE_' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /customers/1/9/3/enkoppkaffe.se/httpd.www/wp-content/plugins/easygravatars.php on line 14 april, 2008 | En kopp kaffe

Archives for april 2008

Skön dag

Dagen i helhet har varit bra! Kan inte klaga.. Jag har hunnit med att rå om mig själv medans mannen var på jobbet och sonen på skolan.

Jag har då hunnit med att pyssla lite granna. Har hunnit med annat i hemmet, och det sista ställde jag mig och lagade i ordning kyckling, ris, currysås och grönsaker tills mannen och sonen kom hem och maten njöt vi alla tre av. Mums!

Sedan var det dags för sängen…. Jag fick mig en sömn på 2 timmar, det är vad som räcker för att klara av första natten på jobbet. + en massa kaffe oxå givetvis.

Passar på att önska er en trevlig Valborg allihopa!

Gamla minnen från 80-talet

Hade en äkta diorväska + en äkta diorplåbok ute på tradera… båda från 80-talet.. Nu är båda auktionerna klara och jag fick sammanlagt 685 kr för de båda. Inte illa eftersom jag själv har fått dem. Själv hade jag inget som helst intresse av att använda dem själv. Det är inte riktigt min stil, 80-talet är förbi även om man hade som roligast på 80-talet.

Det var min tid….. den tiden som man har många roliga minnen från. Tänkte rätt mycket på 80-talet igår då jag såg min dotter ha på sig ett par byxor som vi då kallade för ”skipants” ja dessa leggings med band runt om foten. På 80-talet hade jag flera stycken i olika färger, men jag minns allra mest de illgula skipantsen, de var fräcka, tuffa och moderna. Idag skulle jag inte sätta på mig den färgen, även om det är idag årets modefärg. Men då gick det bra, till de gula byxorna hade jag en illgul blus.. haha! Vad man kan skratt åt det idag.

Hittade tyvärr ingen helbild på mig i det gula, utan detta var det närmaste jag kunde hitta.. En midsommar på 80-talet. Ja du ser där sitter jag i gult!

Jag – Den tjockaste av alla

Förr som ”tjockis” för idag ser jag mig inte själv som tjockis…. Men då förr, så när jag tittade på folk i allmänhet så såg jag inte andra ”tjockisar” på samma sätt, då kändes det att jag var den tjockaste av alla.

Idag när jag ser de som är överviktiga så ser jag dem i mängder, de finns överallt omkring mig och jag tänker: Jag önskar de samma resa som mig, ja inte att de alla skall göra en viktoperation, för det vill inte alla, dessutom passar inte en operation alla. Men jag önskar att de skall få uppleva alla glädjen med viktminskningar som jag har gjort.

Nu finns det ju de som är överviktiga som trivs med sig själva ändå… eller skall jag kanske säga att de tror sig trivas med sig själv, skall jag utgå från min egen erfarenhet så har det funnits en lång period i mitt liv där jag har trott mig trivas med mig själv, men i själva verket så förträngde jag känslan att jag vantrivdes i min kropp.. Jag trivdes med mig själv, men jag fanns helt enkelt i fel kropp.

En siffra som känns lagom

Har nu funderat efter besöket på Sahlgrenska igår, har nu kommit fram till ett mellanting på 70-75 kg så nu har jag satt ner mitt slutmål till 73 kg, det är en siffra som känns lagom. Så nu har jag ändrat min viktremsa och den visar nu att jag har 11.5 kg kvar att gå ner i vikt.

För mig är det inte viktigt att bli trådsmal, det viktigaste för mig är att må bra. Det tycker jag att jag gör redan nu. Som min Mormor sa igår.. Men Nettan, du skall inte gå ner mer nu, du är bra som du är. Tack Mormor! Visst är jag bra som jag är. Vill min kropp gå ner mer, så gör den det.. Skulle det ta ett slut så skulle jag vara nöjd ändå. Jag har gjort en jätteresa på en kort tid. Jag är tacksam för vad operationen har gjort med mig.

nett-makeover-fond

Håhå.. jaja! Nu är jag hemma…. Efter Sahlgrenska så var jag på min systerdotters 9-årskalas.

Men först skall jag ta och berätta hur det gick på Sahlgrenska.. Sköterskan som tog emot mig är den sköterska som jag har träffat varje gång jag har varit där. Hon gapade när hon såg mig, men sa inget förrens vi kom in i rummet. Väl därinne så sa hon ”Vart har du tagit vägen?”

Hon tyckte att jag hade rasat rejält i vikt på kort tid, även en hel del sedan besöket sist. Vi pratade en hel del och hon ville veta hur jag har det. Jag förklarade det att allt fungerar bra efter operationen med mat osv… Men förklarade vidare att jag har arbetat så mycket som jag har gjort sedan jag började att arbeta efter operationen, då jag sa att jag tror att dte har en bidragande orsak till min viktminskning. Det trodde även hon detsamma om mina funderingar.

Sedan pratade vi om min målvikt… Jag sa att enligt BMI så skall jag väga runt 65 kilo, men att jag känner nu att jag vet inte om jag vill väga så lite. Hon höll med och sa att 65 kilo är alldeles för lite på mig, hon tyckte att jag skulle rikta in mig på 70-75 kg. Det kan jag med känna att det är lagom.

För att få en bukoperation ex så ställer de kravet att man skall ligga under 30 i BMI, just nu ligger jag på 32 ca, så det är inte långt dit. Men dessutom så gör de ingen bukoperation förrens det har gått ett år efter operationen. Dessutom förklarade hon att de har blivit väldigt restriktiva på att godkänna bukoperationer idag, så den dagen den sorgen eller den glädjen.

Armarna (gäddehänget) ja det kan jag glömma…. Det får jag bekosta själv, precis som jag trodde. Så nu blir det bara att spara en massa pengar, ca 50.000 kr. En summa som kommer att ta sin tid att spara ihop. Men operationen skall göras. Jag är i ett jättestort behov av den. Kanske jag skall ta och starta en ”nett-makover-fond”

Inga brister på ämnen hade jag… Bra det! Det var järn som ligger på nedre gränsen och som jag kunde tänka på att försöka att få i mig mer av. Så min småglömska som jag har haft det sista beror säkerligen på utmattning och trötthet.

Ja som sagt…… direkt efter så blev det kalas… Träffade en massa från familjen / släkten…. Hade det trevligt! Men nu är man trött här!