Warning: Use of undefined constant _FILE_ - assumed '_FILE_' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /customers/1/9/3/enkoppkaffe.se/httpd.www/wp-content/plugins/easygravatars.php on line 14 augusti, 2008 | En kopp kaffe - Part 2

Archives for augusti 2008

Mitt nya liv har börjat

Jag överraskade mannen och sonen med att åka och hämta dem eftersom jag vaknade tidigt.. Vädret var ju inget vidare så de tyckte det var skönt att få åka bil istället för att gå. Inväntar hem min äldsta dotter, hon skulle komma hem en stund, ringde hon igår och sa. Alltid glad när de hittar hem då & då! Maten är avklarad.

Ja mat…. Förr levde jag för maten, nu äter jag för att leva. Mycket märklig känsla. Det finns de dagar som jag absolut inte har någon matlust alls, men jag vet jag måste äta för att orka med. Ja hur lätt är det att kämpa med vikt när man måste äta mat, för det är ju något vi alla behöver. Hur lätt är det då att avstå från att äta ?

Av alla olika beetenden som en enskild människa har så skulle jag nog vilja säga att ett ätbeetenden är svårast att bryta…. Jag vet att det är svårt att ex sluta röka, men faktum är att man överlever utan rökning, men du överlever inte utan maten. Den är ett måste oavsett om du vill ha den eller inte. Detsamma gäller alkoholen, du överlever utan den, men inte utan maten.

Sedan har vi ju alla olika sätt att hantera ett beroende / beteende… en del har lättare för att bryta ett mönster än vad andra har. Det som skrämmer mig mest det är att det vi gör, det för vi över till våra barn. Det kanske inte märks med en gång, men det kommer förr eller senare och det är kanske inte förrens då man inser att man har skadat sina barn, det som var det sista man ville göra.

Sedan är det inte alltid lätt att bara vela hit & dit med sitt tänkande….. ”Jag skall börja mitt nya liv på Måndag” Hur ofta har man inte sagt det, och hur ofta har man inte påbörjat sitt nya liv, men när helgen kommer då är man tillbaka till sina gamla rutiner. Rutiner som man skulle bryta!

Känner lycka över att idag lever jag det livet jag ville leva då jag alltid sa… ”Mitt nya liv börjar på Måndag” Idag heter det…. ”Mitt nya liv har redan börjat och jag ser framåt”

Ett leende

På arbetet på morgonen när arbetskamraterna börjar att droppa in och jag får gå hem så ser man trötta miner / ansikten. Ja inte är jag direkt piggare heller. De nyss vakna, jag snart i sängen.. kan inte bli större kontrast än så. Men ännu har ingen lyckats hitta, en bot mot denna smitta som leende. Träffar man någon utan ett leende så ge han / hon ditt.

Ett leende är en social plikt!

Nu skall jag dock lägga mig under täcket för att sova efter nattens arbete, men jag lovar er, jag kommer att sova med ett leende på mina läppar. För jag vet att ni ler tillbaka mot mig.

Godnatt!

Nett talar ut

I livets lopp finns det inget målsnöre med en segrare. jag ser det framför mig, men de målsnören vi passerar i livet är faktiskt starten till ett nytt lopp. Det finns många lopp, men ingen riktig segrare, för alla kämpar vi med olika målsnören. Vikten som i mitt fall.. men det finns de härute som kämpar för fullt med egna målsnören.. som ex skulder, intriger olika slags beroenden. Att stå ut med ett dåligt förhållande / äktenskap. Deprissioner.. utbrändhet, cancer.. svåra sjukdomar. 

Jag har insett att jag har en ny hobby – mitt liv! Jag har gjort många dumheter i mitt liv, ja givetvis många bra ting med, och det tänker jag faktiskt fortsätta med. Det är det som sätter färg på tillvaron. Det är det som kallas för ”livet på öppet köp”

Jag dansar av lycka… jag ler mot hela världen. Jag funderar på om man egentligen kan bli mer lyckligare än vad jag är nu ? Jag funderar på om det fattas något i mitt liv…. Jag vet en eller två saker som skulle bli en fullkomlighet. Men då är frågan…. Skall livet vara helt fullkomligt ? Tror faktiskt inte det, då förvinner den där kämparglöden i människan, den glöden man behöver för att just trampa över sitt målsnöre för att finna ett nytt.

Mitt OS-lopp

OS, ja det går nu på TV…. kan säga att hela mitt liv och viktresa har varit ett enda stor OS. Innan operationen så var det faktumet att jag kämpade med en massa olika dieter…. Jag tävlade inte mot något specifik person, utan jag tävlade mot samhället. Jag visste att jag var stor, men inte att jag var sååå stor. Heller inte så kände jag mig riktigt så stor.

Många kunde även säga då och nu… ja men jag upplevde dig inte så stor. Tror nog att utstrålningen gör en hel del. Eftersom jag intalade mig själv att jag inte var så stor så betedde jag mig säkert inte som jättestor heller. Tills den dagen jag tog beslutet om en Gastric bypass.. den dagen hade jag insett att jag var / är stor.

Då började på verkliga OS-lopp… jag kämpade gott och väl på att få komma till start, till starlinjen som tog 2 år och 2 månader att komma dit.. men jag kom dit *pustar ut* Sedan börjar den långa vägen till det verkliga OS-loppet, jag är opererad och därmed väl inne i leken. Jag vet vad som krävs av mig.. jag vet vad som kan ske om jag inte ger mig in på det till 110 %

Jag kämpar än med mitt OS-lopp, men jag kan idag se skymten av prispallen…. Prispallen som består endast av ett steg, ingen silvermedaljör, ingen bronsmedaljör. Endast ett steg som visar mål. Där står jag snart och den känslan känns mysko på något sätt, men ändå inte.

För under de sista månaderna så har mitt rätta jag kommit fram under skinnet, jag utstrålar lycka… det som är ”jag” det fanns där innan, men det höll sig gömt och det det har nu kommit fram.

Jag ser mig i spegeln…. Jag står där naken. Jag tittar på varenda skrymsle… Jag ser mig själv. Jag känner ingen avsky, men jag känner en tragisk känsla över mig själv.. Hur kunde jag förstöra min kropp så här ? Där står jag kvar… Trots allt så finns det annat som glädje mig än denna kostym som jag står och inspekterar. För det är vad det är. Det är en kostym! Mitt verkliga jag hade sett annorlundare ut idag om jag inte hade gett mig in på mitt personliga OS-lopp.

Mina hejjare, är ni alla läsare. 
Ni gör mer än vad ni tror. 
Ni finns där! 
Jag ser er!

Uppföljningen från TV 4

När jag fick mailet om att det skulle bli en uppföljning på nyheterna av en kvinna som opererat sig med metoden gastric bypass (samma som mig) och dessutom är hon missnöjd, så kände jag på mig redan då vem det skulle vara.

Jag hade rätt, kvinnan är missnöjd och är redan omopererad och dessutom skall göra ytterligare en operation….??? *hmm* Något som har fått mig att fundera från den dagen jag fick höra ryktas om det.

En operation löser inte alla problem… som jag har skrivit om innan.. en operation är ingen genväg, man måste jobba en massa själv och det kan vara svett, tårar och slit. Men är man inte inställd på det från början så kan det bara bli skit i slutändan.

Jag tycker det är bra att de visar både de positiva och de negativa effekterna av en viktoperation, för det finns många som fortfarande funderar och det är bra, fundera.. OCH fundera…. Det är ett beslut som man måste leva med.

För att se de negativa effekterna av operationen! (detta är min intervju) för att se min intervju se några inlägg neråt i bloggen!

Jag måste ändå dock tillägga, jag tror inte på detta med att operationen är misslyckad. Åh, nej…. Operationen är kanon, det handlar bara vad man gör den till. Det är min filosofi!