Kategoriarkiv: Viktresan

Trots att jag hade god tid på mig innan vi skulle bege oss till Linköping (återbesök hos läkaren) så nog glömde jag kameran… och mobiltelefonen, när jag väl kom till Linköping insåg jag att jag hade inte alls glömt telefonen. Snacka om att vara virrig…! 

Resan gick bra, man är ju evigt tacksam för att det finns AC i bilen. Vi passade på att käka en bit mat inne i Linköping då vi var framme i god tid.

Kl 16 hade jag tid och fick en besiktning på mina armar och bröst… allt såg jättebra ut, och nu gäller det sportbh dygnet runt i 6 veckor, tejpning av ärren i 3 månader. Allt väl… Har en slutbesiktning bokad till den 23 September, då skall vi även diskutera de sista operationerna som jag gärna vill ha gjort.

Och ja…. Jag hann precis hem till tv-intervjun, så nu har jag sett den med… Hua, varför måste det tas närbild.. Alla skavanker syns ju då.. Men det bjuder jag på. Programmet heter ”Sommarsnack” och jag var först ut i första programmet. Den som inte har kunnat sett det i sin TV-burk kan se det på nätet, och faktiskt.. inslaget på nätet visade mer än på TV.

Hemma innan vi åker tar jag förebilder.. både på bröst och armar…

Vi var ju på plats i Linköping redan dagen innan, vi hann med mys och mat på stan kvällen innan operationen. Innan jag gick och la mig duschade jag med descutan. Ställde mobiltelefonen för larm 6.30.. gick upp och tog en dusch med descutan, tog de tabletter som det var sagt att jag skulle. 2 panodil, 2 voltaren.

Från hotellet beger vi oss till 
US – Universitetssjukhuset i Linköping. 

Var på plats i god tid… satt och väntade i soffan en kort stund, läkaren kommer straxt efter och släpper in mig så jag får ta av mig och byta om till operationskläderna.

Fick träffa de två opererande läkare som skulle operera mig, de började med att rita en massa streck, siffror och kryss på armar och bröst. De mättes och diskuterades. När det var klart rullades jag in till operationsrummet och där fick jag träffa resten av operationsteamet. Alla var de supertrevliga och jag blev väl omhändertagen på alla sätt och vis.

Jag sövdes ner och vaknade upp på uppvaket… Operationen hade tagit tre timmar. Känner mig otroligt pigg för att vara nyopererad. Kan säga så här i efterhand att detta var inget jämnförbart med bukoperationen, trots att det ändå var två operationer i ett och samma tilfälle.

Jag var snabb med att klä på mig, ett toalettbesök, kaffe och smörgås fick jag… Därefter invänta läkarna som höll på med en annan operation, när de var klara med den kom de in till mig för att skriva ut mig.

Jag fick läkarintyg, info om eftervård och annat… Frågade om hur mycket de har tagit bort på armarna så svarade de att de har inte vägt det utan de hade mätt. På höger arm har de tagit bort 24 cm x 9 cm, på vänster arm 24 cm x 12 cm.Snacka om stora kakor.

Jag sa: Detta måste väl vara det värsta ni har sett…. de svarade, nej.. men definitivt det värsta vi har tagit (opererat) bort.

Jag var pigg.. men mannen var ännu piggare..

Vi är på väg hem…!

Hemma och intar de tabletter som jag fick med mig hem, 2 panodil, 2 voltaren, 1 heracillin (penicillin) , 1 oxycontin (morfin). Mannen fixar kaffe och det är efterlängtat. Tittar på klockan och inser att det är bara 12 timmar sedan jag rullades in på operationen. Helt otroligt..!

Dagen efter… (Söndag)

Läkaren ringde hem hit under förmiddagen och han frågade hur jag mådde, om det var något jag funderade över osv… Bokade en återbesökstid till den 6 Juli, då skall allt förband bort både på bröst och armar.

Mycket pigg och hade en del besök här hemma igår på dagen. Min mamma, min syster, äldsta dottern. De kom i omgångar och jag var uppe hela dagen, kände däremot senare mot kvällen lite trötthet samt att armarna behövde vila lite. Och vad passar då inte bäst om inte sängen, en massa kuddar samt fjärkontrollerna till både TV och DVD.

Nu är det redan Måndag…. Sover bra trots att jag bara kan sova på rygg, smärtan är nästintill obefintlig, men å andra sidan så har jag hög smärtgräns.

Mannen jobbar sent denna veckan… så jag får klara mig själv under kvällstid, annars har han varit en mycket duktig assistent här hemma. Han jobbar nu sista veckan, sedan går han på semester.

Vilken dag…. Har varit en intressant dag, lång dag och otroligt spännande. Avresan från Borås gick redan kl 7 imorse, med några stopp på vägen så anlände vi i god tid i Linköping, nog hann vi med att shoppa runt lite. IKEA, stod givetvis på första plats i våra tankar.

Snabb måltid måste man hinna med… Men ack, jag måste säga att jag gillar inte sådan här mat. Men dottern fick välja och styra gällande maten. Det räckte ju med att jag styrde bilen.

Antar att ni är mest nyfikna på hur det gick på konsultationen. Jodå… Jag kan säga så här, jag kände direkt fullt förtroende för läkaren. Han var ärlig, lugn och förstående…. Jag bestämde mig direkt för att det blir han som opererar mig. Så nej, det blir inte Prag för min del, som var mitt andra alternativ.

Det som inte gick som jag ville var att det blir inte operation i Maj, men men det är smällar man får ta…. Jag fick en operationstid Lördagen den 19 Juni, så nu är det klappat och klart. 

Det blir en operation på 2 timmar ca, det blir armplastik (båda armarna) + bröstlyft med inlägg. Med lite rabatt för 2 utförda operationer samtidigt så blev slutpriset på 68.000 kr.. som hittat..

Imorrn har jag ett möte inbokat på banken!

Jag och mannen har bestämt oss för att befinna oss i Linköping redan på Fredagen den 18 Juni för att gotta oss samt bo på hotell.. Ni därute kanske har något bra tips till oss ?

Japp, som sagt.. 2 månader sedan jag fick min nya mage och det läker på bra tycker jag. Så här kommer det nya bilder utan tejpning. På bilderna ser det ut som att jag är snittad vertikalt 2 ggr, men så är inte läget, antar att det måste vara byxan eller trosan som har lämnat ett tryck där.

För den som vill se bilder..

Så här såg det ut före och efter 6 dagar!

Efter 13 dagar!

Efter 3 veckor!

Med en 60-kilos viktminskning så kan alla förstå att det blir en massa häng lite här och där.. Inte fint alls, men hellre det än att gå tillbaka och vara ”stor igen” Många har svårt att förlika sig med sin kropp efter en stor viktminskning. Själv kan jag se min kropp och jag ser fortfarande att det är jag även om jag avskyr allt häng.

Magen är ju fixad och det känns bra…. som alla (gamla läsare) vet så är jag på väg in i nästa steg, armarna är ju bara ett måste.. Det är så viktigt för mig för att få en skälig livskvalite. Sedan att jag är även funderar på att fixa till brösten är en bonus… eller ja…

Vad skall man säga om det hela, jag har alltid haft stor byst, idag är det bara ”tomma påsar” eller taxöron om man vill kalla det så. Jag måste använda mig av en E-kupa.. men det är dock bara för att jag skall få plats med allt skinn. Tragiskt men sant. Att ta av sig BH:n är detsamma om aaaajj!.. det känns som att de faller ner till golvet som två fläckar.

Så därav valet att även fixa brösten, däremot vet jag inte vad jag har tänkt mig, ett bröstlyft är ju ett måste, såpass fattar jag….. Däremot om det blir val av att sätta in inplantat eller inte, där går frågorna / svaren isär och såpass vet jag.. Jag är absolut ingen silikontjej, men jag är kvinna och bröst vill jag ha, kan jag undvika inplantat så är jag den lyckligaste!

Plastikoperationer i helhet…. Har många tankar om det hela, då jag själv personligen inte tycker att man bara skall plastikoperera sig utan vidare… Så visst har jag funderat och funderat.. men åter har jag kommit till svaret. Skälig livskvalite.. Det är det som är det viktigaste för mig, inget annat.

För några år sedan hade jag inte ens kunnat tänka mig att lägga ut en helbild på mig med kläder på kroppen, när jag började min viktresa med rasande kilon började jag lägga ut bilder, helt vågat… Och faktiskt så var jag en aning förvånad över mig själv. När tankarna började komma på ex bukplastik så kunde jag inte ens då tänka mig att lägga ut bilder på min mage.. speciellt inte före-bilden. Skulle jag nu lägga ut dem så skulle jag definitivt göra det i en låst blogg / inlägg.

Men jag vågade… Jag la ut dem.. före och efter 6 dagar!  och det utan att ens tänka till flera ggr. Och inte ångrar jag det heller.. vet själv hur intressant det är att se andras förändring före och efter både gällande viktminskning och operationer av överbliven hud. Dessutom så ligger mina magbilder nu i magbloggen. Rätt kul sida faktiskt, har du en mage du är stolt över så visa upp den där. En tjej till som är vågad är Marina, hon och jag vi opererades samma dag av samma läkare…. Hon har med lagt ut sina före och efterbilder i sin blogg.

Mannens kommentar: Har du tänkt på att bloggvärlden fick se din mage före mig ? Haha, hade jag faktiskt ingen tanke på. Själv skrattade han över det hela och tycker att min mage ser fin ut. Men han tillägger med att säga… Du vet väl att allt det här är ett långt förspel..

Har varit uppe ca en timma, hållt mannen sällskap innan han skall på jobb.. något han tycker är ganska idiotiskt då man kan ligga i sängen istället. Men eftersom jag bara kan ligga på rygg så tycker jag att det är skönt att få komma upp och röra på sig lite mellan varven.

Igår när jag var på SU så sa de till mig.. ”Du ser oförskämt pigg ut” och faktiskt så känner jag det med, och andra har även påtalat mig detta. Allt det kan bero på… Jag har hög smärtgräns, jag är enveten och jag har styrkan att komma tillbaka till en mer funktionell nivå.

Men visst jag har fortfarande ont och har mina begränsningar gällande kroppsrörelser. Men modet och humöret är det dock inget fel på…

Inte då… mina slangar är kvar, eller skall jag säga 1 ½. Kommer till VC, sköterskan läser igenom papprena noga, börjar att göra som det står, öppnar klaffarna helt, klipper av slangen och sedan skall dra.. får ut en del av slangen sedan är det stopp.

Provar den andra slangen samma procedur men klipper inte av den, drar och sedan blir det stopp.. Hämtar en annan sköterska som har jobbat på kirurgen i 12 år som har gjort detta innan, hon drar… stopp i bägge. Så det var bara att åka hem från VC med båda dränagen kvar i magen. Sahlgrenska får helt enkelt ta över imorgon.

Dock vid gott mod här ändå.. skall ta kvällen med att försöka att byta ut sängläget till ett soffläge.  Ombyte förnöjer sägs det!

Nå hur gick allt till i Torsdags vet jag att en del undrar över… och nu skall ni få höra. Kl 7 skulle jag vara inne på avdelning 37 på Sahlgrenska, och jag var där redan 20 minuter innan utsatt tid. Jag fick min säng i vårdrum 7 redan direkt när jag kom in. Blev ombedd att byta om till operationsutstyrsel och gå på toaletten innan sköterskan skulle komma in och ta blodprover.

Sagt och gjort… sköterskan fick sina prover, straxt därefter kom läkaren och ritade på min mage… och direkt efter rullades jag ner till operationsrummet.

Operationen tog ca 3 timmar och jag låg därefter i uppvakningsrummet i tre timmar innan jag fick komma ner till vårdavdelningen. Jag gick första ur sängen vid 15 för att gå på toaletten och där trodde jag att jag skulle dö av smärta.. Kan tillägga med att säga att jag har hög smärtgräns. Men jag klarade det själv med hjälp av personal som ”skugga”

Nere på vårdavdelningen straxt innan
jag gick ur sängen för första gången!

Mina tankar direkt var… jag som har planerat att åka hem dagen efter, hur skall det gå ? Men enveten som jag är så kämpade jag väl, mina toalettbesök gick bättre och bättre och tack gode gud för extra smärtstillande utöver morfintabletterna som jag gick på.

Droppet kopplades ur och jag tog mig en kopp kaffe…. kan ni tro att det var det första jag tänkte på när jag vaknade till och kanske inte så konstigt då jag vaknade till av kaffedoften på uppvakningsrummet. Droppet plockades bort men däremot fick kanylen sitta kvar för jag fick penicillin intravenöst. Är även kopplad med 2 dränageslangar från magen till 2 påsar, där allt blod samlas. Dygnsmängden skall vara högst 50 ml innan dränageslangarna kan plockas bort.

Natten till Fredagen gjhorde jag mitt toalettbesök alldeles själv, däremot larmade jag på personalen och sa att jag skulle på toaletten själv men att jag gärna ville ha en extra värktablett därefter för att jag visste redan då att jag skulle ha ont som attan.

På Fredag morgon fick jag frukost redan kl 7…. matlusten var inte speciellt stor under detta dygnet, men kaffe det gick ner. En halv smörgås till det så var jag nöjd. Strext därefter började vårdpersonalen med sina sysslor som att lägga om mitt operationssnitt. Jag visste ju det redan innan att magen skulle vara borta, det kände jag ju även trots förband, men nu när allt togs av så såg jag ju.. den är verkligen platt, och jag vet inte knappt när jag hade en platt mage senast. 

Läkaren kom in och gjorde ronden.. Hon berättade att operationen hade gått bra.. Jag frågade.. Får jag åka hem ? Och det skulle jag få, hon hade även då fått uppgifter av personalen att jag skötte mig bra, så hon såg inte det som några problem med att skicka hem mig.

Glad… ringer hem! Mannen kommer…

Jag fick med mig värktabletter + morfin, dränagepåsar, plåster, kompresser, läkarintyg (1 månad) remiss till VC, recept på penicillin, återbesökstider till Sahlgrenska.

Hemma… Pustar ut med en kopp kaffe och några mariekex. Pungpåsen mellan benen med dränagepåsarna. Orkar inte sitta där länge innan jag känner att jag måste lägga mig.

Här… min tillflyktsplats, där jag har legat och vilat mig, med 10 kuddar har jag pallat upp min rygg mina ben och faktiskt legat ganska bra. Kan inte ligga raklång på ett tag, heller inte på sida. Denna liggställning är den enda som gäller.

Idag är det Söndag och jag känner först nu 3 dygn efter att jag har orken att uppdatera och sitta uppe längre stunder. Behöver fortfarande smärtstillande och blödningen är i dränaget är allt mindre, så jag hoppas på att få kunna dra bort dem på Tisdag när jag skall till Sahlgrenska.

Vilken dag… Besöket på Sahlgrenska gick bara så bra.. Fick träffa läkaren som skall operera mig, samt sköterska och sjukgymnast. Fram tills det är dags för operationen skall jag bestämma mig för om jag kan tänka mig att operera mig med ett öppet snitt förutom det snitt som brukar läggas. Dvs, ett snitt som går från straxt ovanför naveln och ända ner, + det vanliga bikinisnittet.

Frågan kom upp då läkaren ansåg att mitt slutresultat skulle bli bra mycket snyggare, med att det hänget på sidorna skulle försvinna.. nackdelen är ett snitt som kommer att synas.

För mig gör det detsamma faktiskt, att ha ett snitt över magen känns inte främmande, jag springer inte och visar magen för alla och på stranden, ja där skulle jag inte bry mig direkt heller då det finns många kvinnor med ärr på magen. 

Jag tog upp frågan igen ang armarna.. men ack nej… där var det stopp! Däremot inne hos sjukgymnasten så mätte hon och skrev i sin rapport att jag faktiskt har 6.5 cm som hänger och dinglar.. det s.k ”gäddhäng” så nu finns det på foto och på papper.

Att jag sedan har funderingar på att ta det privat redan i April, tyckte de var för tidigt… och jag har själv börjat att vackla ang det, jag har inte bokat tid för konsultation privat (än) och jag väntar ett tag till… Skall inrikta mig på denna bukoperation i första hand.

Så nu inväntar jag bara att det 
skall bli operation den 18 Februari!

En sväng till IKEA blev det med, jag köpte en massa värmeljus… Så nu skall det bli doft & mys här hemma!

Sitter och snurrar runt på nätet ang plastikoperationer, det är en hel vetenskap kan jag säga. det är inte bara till att välja, för man vill välja rätt. Det finns en massa plastikkirurger som tilltalar mig, men sedan skall man inte bara välja en.. man skall även kolla upp denna läkare gällande anmälningar hos HSAN - Hälso och sjukvårdens ansvarsnämnd.. man skall dessutom kolla om läkaren är medlem i SFEP – Svensk förening för estetisk plastikkirurgi.

Sedan har vi detta med priser.. det varierar otroligt mellan klinikerna, den billigaste behöver faktiskt inte vara den sämsta. Men kanske heller inte den bästa. Oavsett så är ju ekonomin en ganska viktig fråga den med men det viktigaste är att bli nöjd med resultatet. Att snurra runt och läsa och höra vad andra har för erfarenheter tror man sig veta bättre, men tro mig jag blir bara snurrigare.

Det allra billigaste är att operera sig utomlands, ex Polen.. de har ca 30 – 50 % billigare operationer / behandlingar än vad de har i Sverige.. hade jag bara varit mer säker på deras sätt att vårda och deras resultat så kanske jag skulle våga, men jag tar inte det steget. Hade det bara handlat om ex tänder då hade jag tagit det steget, men operation med narkos.. Nja!

Det är inte lätt att vara människa… 
Inte då att vara en snurrig Nett

Nu skall jag ta mig ett skutt bort till kaffet….