Vägen till det andliga är för en del kort, att samtala med sig själv kan man uppnå sinnesfrid. En del tar till sig medium för att komma närmare den andliga världen. Något jag tror starkt på. Har du varit med om att du känner en närvaro så starkt att du känner att du har en skyddande närvaro ? Jag har känt av det några ggr i mitt liv och det är en magisk känsla.
Ibland är man med om något som kan vara totalt overkligt att vara med om, men man kan ändå förstå om man har ett öppet sinne, eller som ett slags sjätte sinne. Det är att känna ett med sig själv.
Jag är inget medium, jag har inte förmågan… Men jag har träffat på dem som har det. Tänk dig att träffa någon som säger: Bli inte rädd men du har en ung kvinna vid din högra sida som vakar över dig. Hon ser på dig med stolthet och hon viker inte från din sida. Hon talar om för dig att hon saknar dig och säger det med ett leende på sina läppar.
Jag ryser och håret reser sig på mig, men får en fortsatt förklaring på hur den unga kvinnan ser ut. Jag känner hur rysningen lägger sig och jag vet nu vem det är och jag vänder mig mot min högra sida och säger.. Tack, jag saknar även dig och jag känner din närvaro.
Jag tänker och samtalar ofta med mig själv. Men jag vet att den unga kvinnan finns med mig vart jag än går och jag känner trygghet med närvaron, den andliga världen skrämmer mig inte, tvärtom den stärker mig med vetskap om att den finns. Den unga kvinnan, ja det är min syster som gick bort med den unga ålder av 30 år. Nyfiken finns, läs mer om Medium här.
jeanette_bjorn
Jag vet inte om det. Härligt att du har en som följer dig.
Jag tycker det är lite läskigt och skulle nog uppriktigt bli rädd om jag känner någon närvaro. Men förstår att du inte känner så med din syster vid din sida <3
*kram*
<3 ! Jag vill också besöka ett medium, hur coolt vore inte de?
Mamma, ska vi gå tillsammans till någon? 
puuss
Jag tror inte på sådant. Men Sibbe tror att det ”spökar”hemma hos oss. Vet inte vem det är, men han säger att det går nån förbi ute i hallen.
Men jag kan förstå, om du kände det på det viset.
Jag blev spådd för länge sen. Jag bodde inneboende hos en dam i Västerås. Då var jag redan gravid. Det visste inte hon. Hon spådde mig i kort att jag skulle göra en lång resa och att jag skulle få tre barn. Det stämmer såtillvida att jag fick tre barn. Då var en resa från Arboga till Helsingborg en lång resa. Så i det fallet fick hon rätt, för jag måste gifta mig med pappan och han bodde i Helsingborg. Här har jag blivit boende resten av mitt liv sen dess.
Kram/Gilla
Min morfar var synsk och både min mamma och jag är väldigt känsliga för det övernaturliga. Vi har ett husspöke hos oss och haft i många år. Efter min fars död satte paranormala saker igång och det tyckte yngsta sonen var obehaglig men vi bad om lite utrymme och då blev det lugnare. Ändå hör vi någon gå nästan varje kväll genom köket och ut till toaletten och sedan blir det tyst. Gissa om man har varit och kollat vem som var där under årens lopp och speciellt när barnen var små?
Jag vet ju vad vi sett hemma så visst är detta något som existerar men inget jag är rädd för. Däremot skulle det vara hemsk intressant att kunna utveckla det här. Fast jag har inte den tiden tyvärr nu så det får väl bli när man blir äldre kan jag tänka.
Ha en härlig fortsättning på onsdagen!
/S
Spännande med att känna av en närvaro, tror aldrig jag har gjort det!
Vad fint att hon vakar över dig!
Kämpar på med förkylningen, mest troligt ett virus så inget mer att göra än att vänta ut det.
Ha en fin dag!
Kram Elenor
Jag tror definitivt på det andliga och skulle vilja träffa ett riktigt medium som har förmågan. Själv har jag sett spöken…men jag vill inte se. Det räcker att jag vet att de finns. Det är makes föräldrar som dog tidigt i livet som ”bor” hos oss, men det känns bara tryggt.
Micke har varit hos en spådam för länge sen och hon berättade om hans skyddsängel (hans pappa), själv vågar jag inte riktigt gå till en spådam. Det är skrämmande på något sätt fast ändå tilltalande. Kanske en dag vågar jag
Ha en fin dag! Kram
Ibland händer det saker som man inte riktigt förstår och jag tror absolut att det är den andliga världen som finns omkring oss. Jag är inte heller något medium, men har också känt några gånger att jag faktiskt inte är ensammen, och är ganska övertygad om att det är min mormor, som dog då jag var 7 år, och som jag var mycket med då jag var liten.
Just nu skulle jag kunna tänka mig att gå iväg och spå mig, om jag bara visste någon som var bra. Kunde vara intressant att se om jag gör rätt val just nu, eller så kanske det är lika bra att inte veta, att slänga sig ut i ovissheten och låta livet ha sin gilla gång… det har ju en viss tjusning det med
kram kram