Grattis till vuxenlivet

Som en liten flicka en gång i tiden blev jag till slut formad till en vuxen kvinna för att en dag bli mamma. Pust, ja det var en del jobbiga år som tonåring först, men det skall vi inte gå in på här ;) Kan säga att livet däremellan finns knappt att minnas, livet mitt börjar där barnen kom in i mitt liv. Där uppfattningen om livet får en helt annan innebörd. Äran att få se sitt / sina barn växa upp, är oändlig.. Man följer dem i både glädje och sorg över vad de får vara med om, deras första steg, när de faller och slår sig.. Den dagen de börjar första klass. Den första förälskelsen kommer till dem, när tonårsbekymren sätter ett grepp om dem. De växer, går klart skolan. Får jobb och flyttar hemifrån. Där börjar deras resa.. Vuxenlivet!

Igår gladdes jag extra mycket för min yngsta dotter Frida, hon snart 22 år fyllda har kommit så långt med en stor beslutsamhet och ansvarsmänniska som hon är. Hon avslutade sin utbildning handels med att få en fast anställning i denna svåra arbetslöshet vi har, hon bor tillsammans med sin pojkvän och de har god och stabil ekonomi. Köpte sig en egen bil och började samtidigt att ta körlektioner på körskola. Igår klarade hon sin körskoleutbildning.

Grattis mitt älskade hjärta! 

♥ Pssst… Logga du nu in på ditt konto så finns det något där åt dig ♥

En annan stor & stolt dag i Fridas liv,
studentbalen!

I mitt barndomshjärta..

Jag återvände till mitt käraste Hälleforsnäs, där jag bodde där jag trivdes och där jag hade mitt hjärta… Jag var barn och jag hade mina allra bästa barndomsminnen härifrån. Ett litet samhälle som har runt 1500 invånare idag.

Förr, då…. Var samhällets största inkomstkälla ”Brukets blå” ett gjuteri där traktens invånare jobbade, själv var jag bara barn men jag minns hur skitiga alla arbetare var då de kom ut från sin arbetsplats.

Idag lever inte bruket kvar, och byggnaderna har rustats upp en aning och det är en kärna av museum, affärer och konstverksbutiker som vi besökte.

Själva brukets huvudlokaler stod öde.. som om tiden har stannat, allt är bara lite mindre nu som vuxen än som tiden då man var barn.

När vi flyttade in i samhället så fanns det gott om ”blåa stenar” de var i överflöd och alla skiftade de i blå, turkos och grönt… Som liten var det en skatt, jag älskade att gå och inspektera dessa stenar, dess ytskikt som skiftade i både form och färgnyanser. Idag finns de knappt ett spår av dem, men eftersom jag har bott här och eftersom jag  vet var de fanns så hittade jag ändå några av dem.. Stenjakt och lite grävande så fick jag med mig några hem. Jag har ett kommande projekt för dem.

Några av dem jag fick med mig hem..

Att få återse

Övernattning i Eskilstuna på hotell gav mig tid att se över staden till fots. Staden jag bodde i innan jag blev Boråsare. Det låg många minnen kvar från staden som visste precis hur jag skulle ta mig fram.

Torgdamen med sin katt, Klosters kyrka

Torget i Eskilstuna stod inför en förvandling.. Eskilstunas stadshus stod dock kvar än idag. Som liten tyckte jag att det var ett pampigt hus, och visst har det sin charm även idag. Strax nedanför här stod det en kiosk förr i tiden, det var lycka då man fick sig en korv med bröd efter en dag på stan med mamma. Denna gången fick vara utan för kiosken stod inte kvar.

Eskilstunas stadshus..

Min tid i Eskilstuna ger mig blandade känslor, det var både bra och dåligt. Jag var inte gammal då jag bodde där men det var trevligt att få återse staden och att man mindes så mycket av den.

Innan jag bodde i Eskilstuna bodde jag i ett litet samhälle som heter Hälleforsnäs och där har jag många goda minnen, det är en plats som jag älskade och visst hann jag med ett besök dit på vägen hem.. Men det får bli mer om det i nästa inlägg… ;)

Ett besök på..

Grabbarnas önskan så fick det bli ett besök på flygvapenmuseum i Linköping där trivdes mina grabbar, de gick ihop och jag såg att de diskuterade om det ena och andra. Jag hade inte ens kunnat ge mig in i deras diskussioner för mig var det rena rama grekiskan. Med andra ord.. Själv har jag inget stort intresse av dessa vidunder men jag gillar mina grabbar och att få se dem i denna miljön fick mig att småle av lycka.

Men de hade något även för mig, som fick mig att stanna till extra och minnas tillbaka.. Välkommen in till 60-70-talets köksinredning, nog minns vi alla dessa kaffekittlar och kastruller, dess mönstrade tapeter och rutiga golv.. Hur dessa bra förvaringslådor under köksskåpet försvann förstår jag inte, de har alltid varit en charm i ett kök enligt mig.

Tv och telefon… Ja nog fanns det. Telefonen, den kobran den är man uppvuxen med och visst är den charmig även än idag. Tv, tittade man knappt på det kändes viktigare att vara ute och leka med andra barn. På min tid som ung var det dock bara en kanal som fanns och bra var väl det, det fanns ingen fjärrkontroll att slåss om, det var inga diskussioner om vilken kanal man skulle se på. Svart-vitt, men ingen reklam.. Men nog kändes det som lyx att få in ytterligare en kanal.

Härliga dagar

Hej dunderklumpen.. :) Bara 35 år sedan jag mötte dig, du kändes allt större då än idag. Men så har jag ju blivit större och äldre med tiden, men jag minns dig och jag har nu fått få träffa dig på nytt igen. Det är jag tacksam för.

En ny dag har kommit över oss, igår kväll fikade vi med släkten och idag är det dags att packa ihop och bege oss åt varsitt håll. Jag mannen och sonen drar nu över mot Höga kusten för att sakteliga bege oss neråt landet för upptäckter och övernattning.

Jag har haft alldeles underbara dagar häruppe i Jämtland, trots kyla. Och den som känner mig vet att jag är den frusnaste människa i detta land.

Över en kopp kaffe

Förr..

När jag var i tonåren, då bodde vi i ett höghus här i Borås… Vi bodde på femte våningen, en annan familj på 4:e och ytterligare en annan i 6:e våningen.

Den som hade mest gemensamt ihop av dessa familjer var mammorna, min mamma Lillemor på 5:e våningen. Mamma Inger på 4:e våningen och mamma Marianne på 6:e våningen… de tre musketörerna! De gjorde allt tillsammans, och de spenderade hela dagarna med att ha kafferep.

Köket vårt var precis mellan dessa andra 2 kvinnor… och på den tiden ringde de inte till varandra per telefon, inte fanns det mobil telefoner heller, och det behövdes ju inte, de hade ju så nära till varandra, för oss var det en trappa upp eller en trappa ner. Det de gjorde var att de använde sig av ett eget litet system när det var dags för kaffe.

Elementet…. knackningar på den med ett hårt föremål och ett tu tre så var det kaffe hos någon av dem… de kunde höra på knackningarna vem det var som knackade. Idag kan jag endast fnissa åt det.. idag skulle ingen komma på ett sådant system då vi har mobiler med sms, eller ett meddelande genom facebook.

På elementen så syntes det tydliga spår efter deras knackningar!

Nog måste de övriga grannarna undrat vad det var för knackningar ;)

Jag mitt upp i allt…. Jag var den som var äldst tjej av alla barnen, och även den som fick sitta barnvakt till alla mammors barn, för nog räckte det inte bara med kafferep, de skulle ut och dansa oxå. Det var så jag tjänade mina första extraslantar.

Idag…

Träffas man mer sällan, man bokar tid för kafferep, man har iofs samma goa stunder idag som då och helt klart hur skulle det se ut om vi hade kafferep hela dagarna i dessa tider.

Jag dricker många koppar kaffe om dagen, inte ihop med någon annan, oftast för mig själv, men det är då jag känner hur min filosofiska sida tar över och jag kan fundera på allt mellan himmel och jord.

Med det fortsätter jag dricka ur min kopp kaffe…
Och filosoferar vidare… !

Vi är barnens förebilder

Redan som liten får man lära sig vad som är rätt och fel.. Man skall inte vara elak mot andra, man skall ta de svagas parti och hjälpa dem. De vuxna är barnens förebilder och lär sig respektera den vuxne. I samma veva får barn ständigt höra vuxna som pratar illa om andra, och barnen de både ser och hör allt det vi inte ville lära ut. Vad har vi då lärt dem ?

Dubbelmoral… Inte konstigt att barn idag är förvirrade..
När de följer de vuxna fotstegen och agerande…
Samtidigt som de skall lära sig att bete sig tvärtom.. 

Utanför fönstret verkar världen stå stilla, alldeles tyst och stilla… Jag kan minnas den tiden som jag själv gick i skola, då jag var utstött. Tanken ”Är jag konstig” ? kom till mig varje dag. Och ja.. Jag trodde på det till slut att jag var en udda person och det var okej att stöta ut mig för jag var inte värd bättre. Idag vet jag bättre!

Förr fanns det inte de åtgärdsprogram mot mobbning som det finns idag i skolorna, ändå är mobbning bra mycket mer utsträckt idag än då. Varför kan man undra ? Jag tror idag att det beror mycket på de ökade kraven vi har i samhället.. Så mycket krav att vi inte hinner med att följa det som vi har lärt oss från grunden. Många blundar idag för vad som pågår och väljer att titta bort. Men vad vet jag, själv väljer jag att öppna ögonen.

Ännu viktigare är det idag som förälder att vara extra goda förebilder med regler på vad som är rätt och fel, enkel vett och etikett i vardagen och att finnas till då man får höra att ens barn eller ett annat barn blir utsatt. Och skolorna bör ha ett pedagogiskt sätt att motverka mobbning. Inget barn skall behöva ha ångest över att gå till skolan på morgonen.

Barndom

En gång i tiden…
Så bestod livet endast av en lek…
Det var just det vi idag kallar barndomen..
Rädsla kände man inte till… 
Ansvar och bekymmer bekom en inte.. 

Skratten, lyckan och drömmar…
Minns man väl..

Nåja, det hände väl att jag packade väskan nån gång…
Tanken av att rymma hemifrån var spännande… 

Drömmar om livet hade man… 
Och jag såg dem alla uppfyllas alla i tanken..
Jag var redan då mellan alla bus en lillgammal flicka..

Med tiden insåg man att livet är mer än bara en lek..
Ansvar och bekymmer är livet och vardagens tillbehör..
Man vet idag mer än man visste då..
Att alla drömmar går inte i uppfyllelse.. 

Vägen till det vuxna livet är krokigt och spännande…
Framför allt lärdomsfullt…
För varje krokigt hörn och hinder man besegrar i livet…
Växer man till sig sig och blir starkare..

 ♥

Onsdagstema – Gratis

Gratis är vår barndom, där hade man inget som barn att säga till om. Hur den än blev i slutändan så var det bara att gilla läget och göra det bästa av det in till vuxenlivet.

Mina trotjänare

Genom åren har de fungerat bra för mig… Maskin 1. En riktigt gammal Husqvarna symaskin det, den köpte jag av egna intjänade pengar. Maskinen var då på den tiden begagnad och kostade 450 kr. Mycket pengar då, vet knappt om jag skulle kunna få 450 kr för den idag.

I vilket fall som helst så var denna maskin min stolthet. Jag hade suttit barnvakt åt områdets barn när föräldrarna var ute och festade / dansade, därav egna intjänade pengar. Maskinen väger bly…. jag minns som 14 år hur jag fick bära denna stolthet från sy butiken i stan ända hem. Min arm kändes i flera dagar efter det. Det är en gammal trampmaskin som är omgjord till en elektriskt. Maskinen fungerar än idag, men har inte använts på många år.

Maskin 2… På rea inköptes den, den utnyttjas än idag och fungerar felfritt. Trots 23 år på nacken. med denna symaskin ”Toyota” sydde jag en hel del gardiner och barnkläder. Drömmen redan då om ett eget syrum / pysselrum kom till. En period i livet hade jag även det, men det var mer ett litet ”kyffe”

Idag har jag mitt underbara pysselrum som jag har velat haft i många år… Och idag har jag även köpt till maskin 3… Overlocken.. Hyskylock s15, Husqvarna. Denna maskin tar sig längre tid att lära sig. För den som inte vet vad det är för maskin så kortfattat så gör den allt i ett, syr ihop, zick-zackar och klipper i ett och samma. Vi har smått börjat att bli kompisar och jag har testkört den och fått sytt en del med den. Vi har ingen brådska, stressen får inte infinna sig när vi samspelar ihop.

Vi jag / maskinerna / materialet.. kör inte med tillverkning för försäljning direkt… Utan vi är på en ren hobby nivå, men likväl är huvudet fullt med ideer som gärna vill spottas fram. När jag ser arbeten framför mig så ser jag även mycket retrotyger.

Min inspiration av att sy på symaskin kommer från Mormor, jag är uppvuxen med somriga besök hos henne och jag minns hur mycket hon satt vid symaskinen och sydde kläder till oss barnbarn. Och jag vet att hon skulle idag trivas en massa i mitt pysselrum om hon hade haft mer energi.

Gammalt får ny innebörd

Att fotografera har funnit med mig i många år, det började redan som liten då jag fick en kamera, på den tiden så skulle man sätta på blixten på plats och jag hade en fyrkantsblixt som räckte till 4 bilder, därefter fick man sätta dit en ny. Filmrullar lämnades in hos en fotograf för framkallning.

Tekniken har gått framåt… När jag gick i högstadiet gick jag fotokurs på skolan jag gick på, där fick jag fota hur mycket jag ville och där fick jag framkalla mina egna bilder. Vi var en liten grupp som lärde oss foto och då var det i stort sett det enda ämnet som intresserade mig förutom intresset för att skriva.

Bilder jag tog förr var många, redan då kunde jag fotografera i olika vinklar och ibland var man tvungen att skynda sig på att få en bra bild.

I ett besök i en stuga på Gotland fick vi in en gäst, jag ville som sagt fotografera gästen innan han / hon skulle lämna oss. jag fick bilden. Idag 30 år senare.. finns det annat på bilden som inspirerar mig…. Kolla in tapeterna, det är så retro och så snyggt, för att inte tala om hur glad man blir av färgerna.

Det är underbart hur bilder då kan få en annan innebörd idag :)

Sisådär runt 70-talet

Vuxna personer runt köksbordet, intill varje stod det ett glas vin / öl, samt en hög med mynt. Röken låg som en dimma över hela köket, och det var skratt, tjo och tjim. Många blickar över borden, för att titta på sin bordsgrannes ögon och kroppsspråk, bluff eller sanning.. Ja det spelades poker om kvällarna hemma i köket. Måndag som Fredag. Kvällar som nätter.. Alla dagar i veckan, det var en livsstil, det var ett nöje.

Som liten då mitten och sena 70-talet minns man mest röken som en ridå över pokerrundan.. På den tiden rökte vuxna vart som helst där man befann sig.

På mitten av 80-talet sisådär.. Då var jag vuxen.. Tro mig, då satt även jag och spelade poker om kvällarna, det plus en cigarett i handen. Och även då var det tjo och tjim, och det hände att vuxna från förr (70-talet) satt med oss ungdomar.. Det var lika rökigt då som förr.

Idag ser du / hör sällan någon sitta och spela poker (kortspel) som förr. Idag väljer många att spela poker på nätet vet bland annat att en del utgår ifrån pokerspel.org för att sedan hitta lämpliga pokersidor.

Har du testat ? Kommer den gamla hederliga kortleken vara ett minne kort ?

Idag kan jag tänka mig att återuppleva en pokerkväll i god anda runt köksbordet med lite mynt intill mig… men däremot kan jag inte tänka mig den där cigaretten i handen. Inte heller att sitta i en rökig miljö.. NU.. efter nu 7 veckors rökfritt liv :)

Plocka blommor..

En av livets njutningsfulla ögonblick är att få plocka blommor… Hur ofta gjorde man inte det som liten flicka till sin fröken i lågstadiet. Jag minns att Fröken hade många fina små buketter av blommor på sin kateder… dvs många små flickor i sin klass.

På vägen hem från skolan, plockade man en ny bukett blommor…. Kära mor blev alltid glad för en ny handplockad bukett.. Minns själv glädjen då ens egna barn kom hem med en plockad bukett.

Nåja, det var evigheter sedan man gick i skolan, i alla fall då man gick i första klass.. Men något som inte har ändrat sig är att jag tycker fortfarande om att plocka blommor. Fast idag blir det plockat till mitt eget hem istället.

Jag älskar doften….. Och en av en rejält doftande blomma är vänderot. En blomma som är älskad av katter med :) Jag plockar den gärna, men i liten mängd för den doftar. Vänderot är en ört som sägs vara bra mot ”oro” eller ”insomningsbesvär”

Barndomsminnen

Igår hade sonens klass samt 2 andra klasser (elever + föräldrar) en fest vid sjön… Tips promenad och brännboll, här fångade jag sonen i full fart med att slå, springa iväg samt vara redo för att springa igen. Kvällen var lyckad och en fikakorg följde med oss för kvällen.

Jag minns själv brännboll sedan jag var yngre, jag älskade att spela det på skolan, i raster på gympalektioner osv. Jag gillade det så mycket så jag tillverkade mig ett eget brännbollsrack i träslöjden. När jag var färdig med racket var jag den som fick med mig hela gårdens barn (där vi bodde) på brännbollsmatcher på stora planen.

Då på den tiden var det inget tal om datorer och tv-spel… samt träffa vänner över MSN eller Skype.

Jag talade om denna barndomsberättelsen för sonen igår… Hans kommentar var att han skulle minsann göra sig ett sådant rack i träslöjden med. Problemet tror jag att han lär inte få områdets ungar med ut på brännboll.

Rätt kul att han tar till sig av min barndom och sätter fantasin i sin egen, men jag kan ana att det låter som att man kommer från stenåldern när man tala om sin egen barndom… Undrar hur det kommer att låta då han talar om sin egen barndom för sina egna barn i framtiden.

Finaste mormor

Mormor har alltid varit den jag har sett upp till, hon har alltid satt andra i första rum före sig själv, med många barn, barnbarn och barnbarns barn.. har hon alltid hunnit med att engagerat sig i alla. Jag har beundrat henne både på nära och långt avstånd. Som liten spenderade jag somrarna hos henne när hon bodde uppe i Stockholm. Som vuxen spenderade jag tid med henne på nära håll, då hon bodde här i Borås.

Min mormor var en hejjare på att sy & sticka… jag minns som liten när man pratade med henne i telefon och vi pratade om vilka kläder som var inne just då, och vad jag tyckte om modet.. ja mormor var fullt medveten om modet och hon var ungdomlig av sig. Nån vecka efter telefonsamtalen hade jag ett paket att hämta ut på posten med kläder som var sydda just efter telefonsamtalet. Mäktigt stolt bar jag upp kläderna och kände mig extra fin i dem.

Min allra första egna symaskin köpte jag när jag var 14 år…. Den har jag faktiskt kvar än idag, även om jag många år senare köpte en nyare maskin. Inspirationen till att skapa kom från min mormor.

När jag som vuxen började att sy egna kläder, till mina egna barn, till mig själv osv… Hade jag många stunder med mormor som då bodde nära mig. Hon lärde upp mig med det jag inte kunde. Hon hade sådant tålamod och ett stort fång av energi.

Varje gång symaskinen kommer fram så tänker jag på min inspirationskälla…. Mormor, du finaste…. Stunderna vi har spenderat har varit guld värda för mig. Mitt kommande pyssel rum kommer att inredas med tankarna på mormor och då vet jag att hon kommer att finnas där med mig hela tiden.

Sedan ett par år tillbaka är min mormor bosatt i Stockholm igen… Hon fyllde 85 år för en vecka sedan, jag var inte med och firade henne men jag har ärligen snott bilder på henne istället ;)

Fredagstema ~ Djur

Igår fotograferade jag hästarna vid Almenäs ryttarklubb, de befann sig där så lugnt på hästhagen. Jag kunde inte motstå att tänka på mig själv då jag var runt 10-11 år, då jag var bosatt i Eskilstuna och många timmar av min lediga tid var jag mer än gärna på Vilsta ridskola, där jag inte bara hade ridlektioner utan var gärna med och myste samt skötte om hästarna. Jag minns att jag kände mig mäktig och speciell när jag befann mig på hästryggen, det var en enorm känsla då, idag skulle jag nog inte ens klara av att komma upp på en hästrygg ;)

FredagstemaDjur

Glänsande röd

När jag var 12 år önskade jag mig en cykel, vi var ganska nyinflyttade till Borås och alla mina jämnåriga kamrater från klassen hade cyklar, 12 år ja det var en härlig cykel ålder. Jag fick en röd fin glänsande cykel, den var jag mycket rädd om. Såpass rädd om den att jag tog in den till mitt sovrum om kvällarna och tvättade och skötte om den så den var glänsande röd dagen efter då det var dags att ut och cykla igen.

Vart jag än skulle så tog jag cykeln med mig, det var lätt att ta sig fram och det tog inte lång tid alls att bege mig till andra sidan stan. Jag älskade hur vinden svepte igenom mitt hår och jag kände mig oövervinnerlig och säker på cykeln. Ja då på den tiden var den inte tal om att använda cykelhjälm, vet knappt om det fanns att köpa.

I perioder i mitt liv har jag cyklat flitigt både som barn och vuxen. Idag äger jag ingen cykel, men jag minns känslan och jag skulle gärna vilja sitta där på sadeln igen och bara låta vinden svepa igenom mitt hår. Tyvärr skulle en cykel i min ägo nog mest bara stå och damma, även om viljan / känslan skulle vilja något annat.

Bor du i Borås och saknar du din cykel ?
Ja då kan det vara den som ligger i Viskan..

 

Fototriss

Bland mina första starka minnen sedan jag blev nyinflyttad till Borås, det var detta magnifika lok som stod och prydde på en plats vid Viskan. Vacker då, vacker idag trots att den är nu flyttad till Åhaga lokstall.

B.A.J 3

FototrissRänderna går aldrig ur

Byggen av Baj loken och järnvägen mellan Borås Alfvesta kostade enorma pengar och det var ett jättejobb, det gav många trafikplatser med åren, det gav många arbetare jobb, men även många till skada.

En del av arbetarnas visa…

Vi fattiga arbetare får jämt sticket stå,
och hur det är kan jag inte fullt förstå.
Nog kunde det väl ändras att lotten lika föll,
om blott vi hade mod och så vi sammanhöll.

"Nu slutar jag en visa, min första som ni ser,
för jag har ingenting att skriva i den mer,
för min hand och min penna den börjar bli tung,
och jag ändar nu för denna gång min sång."

Mer att läsa om banbygget samt se bilder kan ni göra HÄR!

 

 

Barndomsminne

Barndomsminnen har man gott om, vissa minnen är starkare än andra. I Måndagstemat kommer därför utmaningen: Barndomsminne. På bilden här befinner sig min lillebror en sommardag. Han var 1 år och 9 månader yngre än mig och vi var de mest busigaste syskonparet som fanns enligt mamma. Vi hittade alltid på en massa farliga hyss och det är ett under att vi idag lever ens ;) 

Vi var som hund och katt och i luven på varandra flera ggr om dagen. Jag minns vår barndomstid som starkast när vi bodde i lilla byn ”Hälleforsnäs” där bilden är tagen. Idag har vi ett starkt syskonband till varandra.

Min busiga lillebror…

Några av starka minnen / händelser mellan oss…

Micke: Nettan titta… En cykelped!
Jag: Nej, Micke det heter moped..
Micke lite argsint: Nej det heter cykelped.. Pang…. Så fick jag mig en smäll av honom.

Micke: Titta Nettan en ammumubulans..
Jag: Nej, Micke.. det heter Ambulans…
Micke: Tittar argt på mig och ger mig en smäll..

När jag var runt 6 år, han runt 5 år… Smög vi upp tidigt på morgonen när mamma låg och sov, vi var så tysta som möjligt för att inte väcka henne. Vi fick för oss att vi skulle gå ut och mata fåglarna med kalaspuffar. Grejen var bara det att det var vinter och vi gick ut barfota i pyjamas… Men vad gjorde det, glatt matade vi fåglarna tills grannfrun stötte på oss på gården och tog med oss in till mamma.

En pojke har bajsat i mina byxor

Något dök upp i huvudet idag… som jag tänkte dela med mig till er, detta är dessutom en sann / kort berättelse…

En pojke är ute och leker…

Springer hem till sin mamma och ropar:

- Mamma…. Mamma!

Det är en pojke som har bajsat i mina byxor…

Detta var ingen annan pojke än min kära lillebror.. Haha, och om du nu läser detta kära bror så fick du nu igen för alla gånger jag har fått höra om Travets special, som är en annan historia mina kära bloggvänner!

 

Minnen från en telefonkiosk

Idag använder vi mobiltelefoner så mycket att telefonkioskerna inte har någon större betydelse idag.. Lite synd, men å andra sidan kan jag knappt minnas när jag använde mig av en telefonkiosk sist, vet att när jag använde en sist så skulle man ha telefonkort istället för småmynt, och där slutade jag att använda en telefonkisk.

Har ni inte tänkt på att i amerikanska filmer så ser man ofta att telefonkiosker används flitigt och dessutom med mynt, kanske de inte använder sig av mobiltelefoner så flitigt som här i Sverige.. För jag kan inte ens sitta här hemma och komma på en enda telefonkiosk i stan, antingen har jag inte sett dem för att jag inte behöver eller så finns de inte.

Minns ni de gamla vackra telefonkioskerna ?

En gammal telefonkiosk ser man sällan idag. Även om de inte går att använda så är de vackra att se på. Om jag hade haft en tomt, ja då skulle jag ”jaga” efter en liknande telefonkiosk och ha den ståendes som trädgårdsprydnad. 

När jag var jätteliten…. Ja sisådär 8 år, använde jag mig av en sådan här blå telefon, med den gick jag in och tryckte på den röda knappen så jag kom direkt till S.O.S, anledningen var att en gammal gubbe hade tafsat på mig. Jag springer raka vägen till telefonkiosken och anmäler detta, det blev polispådrag inom kort och hela samhället samlades runt polisbilen där jag fick sitta och lämna fullständig rapport. Snacka om att vara orädd redan då..

Samhället vi bodde i då var ett litet samhälle och jag kan tänka mig hur ryktet gick och alla visste om vad som hade hänt inom kort. I samhället Hälleforsnäs så var nog inte ”Gubben David” vatten värd efter den händelsen.