Grattis till vuxenlivet

Som en liten flicka en gång i tiden blev jag till slut formad till en vuxen kvinna för att en dag bli mamma. Pust, ja det var en del jobbiga år som tonåring först, men det skall vi inte gå in på här ;) Kan säga att livet däremellan finns knappt att minnas, livet mitt börjar där barnen kom in i mitt liv. Där uppfattningen om livet får en helt annan innebörd. Äran att få se sitt / sina barn växa upp, är oändlig.. Man följer dem i både glädje och sorg över vad de får vara med om, deras första steg, när de faller och slår sig.. Den dagen de börjar första klass. Den första förälskelsen kommer till dem, när tonårsbekymren sätter ett grepp om dem. De växer, går klart skolan. Får jobb och flyttar hemifrån. Där börjar deras resa.. Vuxenlivet!

Igår gladdes jag extra mycket för min yngsta dotter Frida, hon snart 22 år fyllda har kommit så långt med en stor beslutsamhet och ansvarsmänniska som hon är. Hon avslutade sin utbildning handels med att få en fast anställning i denna svåra arbetslöshet vi har, hon bor tillsammans med sin pojkvän och de har god och stabil ekonomi. Köpte sig en egen bil och började samtidigt att ta körlektioner på körskola. Igår klarade hon sin körskoleutbildning.

Grattis mitt älskade hjärta! 

♥ Pssst… Logga du nu in på ditt konto så finns det något där åt dig ♥

En annan stor & stolt dag i Fridas liv,
studentbalen!

I mitt barndomshjärta..

Jag återvände till mitt käraste Hälleforsnäs, där jag bodde där jag trivdes och där jag hade mitt hjärta… Jag var barn och jag hade mina allra bästa barndomsminnen härifrån. Ett litet samhälle som har runt 1500 invånare idag.

Förr, då…. Var samhällets största inkomstkälla ”Brukets blå” ett gjuteri där traktens invånare jobbade, själv var jag bara barn men jag minns hur skitiga alla arbetare var då de kom ut från sin arbetsplats.

Idag lever inte bruket kvar, och byggnaderna har rustats upp en aning och det är en kärna av museum, affärer och konstverksbutiker som vi besökte.

Själva brukets huvudlokaler stod öde.. som om tiden har stannat, allt är bara lite mindre nu som vuxen än som tiden då man var barn.

När vi flyttade in i samhället så fanns det gott om ”blåa stenar” de var i överflöd och alla skiftade de i blå, turkos och grönt… Som liten var det en skatt, jag älskade att gå och inspektera dessa stenar, dess ytskikt som skiftade i både form och färgnyanser. Idag finns de knappt ett spår av dem, men eftersom jag har bott här och eftersom jag  vet var de fanns så hittade jag ändå några av dem.. Stenjakt och lite grävande så fick jag med mig några hem. Jag har ett kommande projekt för dem.

Några av dem jag fick med mig hem..

Att få återse

Övernattning i Eskilstuna på hotell gav mig tid att se över staden till fots. Staden jag bodde i innan jag blev Boråsare. Det låg många minnen kvar från staden som visste precis hur jag skulle ta mig fram.

Torgdamen med sin katt, Klosters kyrka

Torget i Eskilstuna stod inför en förvandling.. Eskilstunas stadshus stod dock kvar än idag. Som liten tyckte jag att det var ett pampigt hus, och visst har det sin charm även idag. Strax nedanför här stod det en kiosk förr i tiden, det var lycka då man fick sig en korv med bröd efter en dag på stan med mamma. Denna gången fick vara utan för kiosken stod inte kvar.

Eskilstunas stadshus..

Min tid i Eskilstuna ger mig blandade känslor, det var både bra och dåligt. Jag var inte gammal då jag bodde där men det var trevligt att få återse staden och att man mindes så mycket av den.

Innan jag bodde i Eskilstuna bodde jag i ett litet samhälle som heter Hälleforsnäs och där har jag många goda minnen, det är en plats som jag älskade och visst hann jag med ett besök dit på vägen hem.. Men det får bli mer om det i nästa inlägg… ;)

Ett besök på..

Grabbarnas önskan så fick det bli ett besök på flygvapenmuseum i Linköping där trivdes mina grabbar, de gick ihop och jag såg att de diskuterade om det ena och andra. Jag hade inte ens kunnat ge mig in i deras diskussioner för mig var det rena rama grekiskan. Med andra ord.. Själv har jag inget stort intresse av dessa vidunder men jag gillar mina grabbar och att få se dem i denna miljön fick mig att småle av lycka.

Men de hade något även för mig, som fick mig att stanna till extra och minnas tillbaka.. Välkommen in till 60-70-talets köksinredning, nog minns vi alla dessa kaffekittlar och kastruller, dess mönstrade tapeter och rutiga golv.. Hur dessa bra förvaringslådor under köksskåpet försvann förstår jag inte, de har alltid varit en charm i ett kök enligt mig.

Tv och telefon… Ja nog fanns det. Telefonen, den kobran den är man uppvuxen med och visst är den charmig även än idag. Tv, tittade man knappt på det kändes viktigare att vara ute och leka med andra barn. På min tid som ung var det dock bara en kanal som fanns och bra var väl det, det fanns ingen fjärrkontroll att slåss om, det var inga diskussioner om vilken kanal man skulle se på. Svart-vitt, men ingen reklam.. Men nog kändes det som lyx att få in ytterligare en kanal.

Härliga dagar

Hej dunderklumpen.. :) Bara 35 år sedan jag mötte dig, du kändes allt större då än idag. Men så har jag ju blivit större och äldre med tiden, men jag minns dig och jag har nu fått få träffa dig på nytt igen. Det är jag tacksam för.

En ny dag har kommit över oss, igår kväll fikade vi med släkten och idag är det dags att packa ihop och bege oss åt varsitt håll. Jag mannen och sonen drar nu över mot Höga kusten för att sakteliga bege oss neråt landet för upptäckter och övernattning.

Jag har haft alldeles underbara dagar häruppe i Jämtland, trots kyla. Och den som känner mig vet att jag är den frusnaste människa i detta land.