Övergivna ödetorp

Jag blir frustrerad när jag ser hus som lämnas för intet för att bli öde och övergivna platser, jag tänker på arbetet som ligger bakom att bygga upp ett hus för att sedan ta hand om det i alla år, och i många fall är hemmet ens hela liv. Sedan inser jag att det finns de som inga anhöriga har vid bortgång, men likväl tycker jag det är synd. De kunde ha fått ett bättre öde.

I Tisdags var jag och besökte några, tog mig även friheten att fotografera och studera in den stilla övergivna stunden och försökte sätta mig in i hur det var och såg ut då det fanns liv i dessa ödetorp.

Fram och baksidan av ett ödetorp straxt utanför Borås..

Invändigt var det fallfärdigt..

Ett annat ödetorp straxt utanför Borås.. 
Detta i ett bättre skick föregående..

Så vackra möbler kvar i torpet.. 

Fredagstema – Människoskapelser