Hål som inte håller tätt

Glas… lika skört som livet… eller som ett förtroende. Även en vänskapsrelation liksom ett förhållande / äktenskap. Man kan i viss del dra en liknelse, eller ett rent filosofiskt tänkande ner till ord. Det man tänker är det svåraste att få ner i ord. Ännu svårare är det för den som läser, alla tolkar vi det skrivna ordet så som man är i sinnesstämning just då.

Ett blomvas i glas har tappats…
Jag försöker att pussla ihop skärvorna till det bäst möjliga…
Med tiden ”kanske” jag hittar skärvornas rätta plats..
Trots att jag vet inom mig…
Att jag kommer aldrig kommer att kunna använda vasen…

För det finns hål som inte håller tätt…

Någonstans… Glaskupor i taket som dekoration…
Där på plats är de hela… De är vackra att se på.. 
Just för att de är hela.. 

Vissa glas går att reparera, och det handlar mycket om tid, ork och tålamod. En del glas är det inte ens lönt att lägga ner tid på. En del bitar kan vara frustrerande att få på rätt plats. På vägen dit hinner kanske fler bitar skadas och man liksom ger upp i ett stilla sinne. Tittar till på de glittrande bitarna och ställer sig frågan, skall de kasseras (försvinna) som om de inte fanns, eller aldrig har funnits.

”Tankarna är i en virvlande dans… kemin försvann… Vibrationerna stillnade”