Mjukt kan man även hitta i ett ansikte. För att inte peka ut någon / sinnen / känslor så tar jag mitt egna ansikte som ett exempel. När jag tänker på ordet mjukt som är temat denna vecka i Måndagstemat, så tänker tänker jag mig mer på ”mjukt leende”, hur mycket förmedlar inte en sådan känsla / sinne ?

Mjukt leende… 
Det är ärligheten och stunden av lycka.  

Vill gärna spinna vidare på detta med motsatsen… Man kan lätt se på en person hur personen mår, man kan även lätt se om personen har satt på sig en mask. Masken som kanske många ggr är till för att skydda andra i sin närhet, masken som egentligen skriker: Den här personen mår inte bra men hon döljer det, kanske för många så döljer man det perfekt. För andra så är man genomskådad på några få minuter.

Vem är duktig i det fallet.. den som döljer sig bakom masken så bra, eller den som upptäcker personen bakom masken. ? Av olika anledningar så gömmer man sig bakom den masken och man bildar en mur, en mur som man jobbar ständigt på att hålla hög. För andra kanske man upplevs som kall, eller kanske som en del skulle kalla det för ”kall som ett kylskåp” I mitt fall / tänkande handlar det om att skydda sig känslomässigt.

Den personen som upptäcker personen bakom masken har rivit den höga muren på en kort stund, den personen har verkligen kommit nära och kan se den verkliga jag bakom masken.

Alla har inte den förmågan, det behöver heller inte vara den som står oss närmast som det egentligen borde vara, det kan vara den totala främlingen bland oss som genomskådar masken som får den att ramla av så småningom.

”Ett gram olycka kan synas mer än ett kilo lycka”