Warning: Use of undefined constant _FILE_ - assumed '_FILE_' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /customers/1/9/3/enkoppkaffe.se/httpd.www/wp-content/plugins/easygravatars.php on line 14 Museum | En kopp kaffe

Fototriss – Siffror

Gamla siffror är vackra, de förmedlar mer karaktär och form.
Idag ser man dem inte så ofta tyvärr..

En vapensköld från 1874..

De gamla siffrorna hittade jag i ett Gjuterimuseum i lilla orten Hälleforsnäs, en hel del historia om dess järnförädling från 1659. ”Brukets blå” som det hette. Som fanns i bruk en gång i tiden även då jag bodde där i orten som liten flicka.

Fototriss – Siffror

Se och beundra

Några skönheter stötte jag på i sommar, och skrek till fotografera mig! Att äga eller behovet ”att ha” finns inte i min tankevärld, jag nöjer mig gott och väl med att få se och beundra. Jag vet inte ens om jag skulle kunna bemästra något sådant på vägarna.

Dessa två motorcyklar fann jag i museet Hälleforsnäs…

Fast jag måste säga att jag tycker att detaljerna..
Är vackrare än hela objektet..

Däremot skulle jag inte ha något emot att få äga lastbilen därnere längst ner, den är charmig och jag skulle mycket väl kunna se mig bakom ratten på den. Men även här får jag nöja mig med att bara titta och beundra, för inte kan man äga något bara för ”ägandet” skull. Många andra kanske skulle kunna det, men min plånbok vill annat.

Dessa fann jag i Vadstena bland en massa andra skönheter..

I mitt barndomshjärta..

Jag återvände till mitt käraste Hälleforsnäs, där jag bodde där jag trivdes och där jag hade mitt hjärta… Jag var barn och jag hade mina allra bästa barndomsminnen härifrån. Ett litet samhälle som har runt 1500 invånare idag.

Förr, då…. Var samhällets största inkomstkälla ”Brukets blå” ett gjuteri där traktens invånare jobbade, själv var jag bara barn men jag minns hur skitiga alla arbetare var då de kom ut från sin arbetsplats.

Idag lever inte bruket kvar, och byggnaderna har rustats upp en aning och det är en kärna av museum, affärer och konstverksbutiker som vi besökte.

Själva brukets huvudlokaler stod öde.. som om tiden har stannat, allt är bara lite mindre nu som vuxen än som tiden då man var barn.

När vi flyttade in i samhället så fanns det gott om ”blåa stenar” de var i överflöd och alla skiftade de i blå, turkos och grönt… Som liten var det en skatt, jag älskade att gå och inspektera dessa stenar, dess ytskikt som skiftade i både form och färgnyanser. Idag finns de knappt ett spår av dem, men eftersom jag har bott här och eftersom jag  vet var de fanns så hittade jag ändå några av dem.. Stenjakt och lite grävande så fick jag med mig några hem. Jag har ett kommande projekt för dem.

Några av dem jag fick med mig hem..

Ett lyckat besök

Jag vet inte hur glad vi gjorde sonen med att besöka Arsenalen i Strängnäs i Tisdags, redan när vi kom dit sprang han runt som en yr höna med ett leende på läpparna för att både studera och fotografera allt som fanns omkring han.

Sonen jämför sin hand mot det stora hålet… mycket krigshistoria gick in, och han pratade om besöket länge efteråt.

Intresset var stort både för han och mannen, som besöket på flygplansmuseum i Linköping, gick det för sig själva och diskuterade gamla krigstider och dessa fordons betydelse.. själv studerade jag dem med ett leende på läpparna.

När vi var klara med vårt besök kände sonen att han behövde gå ett varv till 😉 Ja han kunde ju faktiskt ha missat något på första vändan.. 😛

Ett besök på..

Grabbarnas önskan så fick det bli ett besök på flygvapenmuseum i Linköping där trivdes mina grabbar, de gick ihop och jag såg att de diskuterade om det ena och andra. Jag hade inte ens kunnat ge mig in i deras diskussioner för mig var det rena rama grekiskan. Med andra ord.. Själv har jag inget stort intresse av dessa vidunder men jag gillar mina grabbar och att få se dem i denna miljön fick mig att småle av lycka.

Men de hade något även för mig, som fick mig att stanna till extra och minnas tillbaka.. Välkommen in till 60-70-talets köksinredning, nog minns vi alla dessa kaffekittlar och kastruller, dess mönstrade tapeter och rutiga golv.. Hur dessa bra förvaringslådor under köksskåpet försvann förstår jag inte, de har alltid varit en charm i ett kök enligt mig.

Tv och telefon… Ja nog fanns det. Telefonen, den kobran den är man uppvuxen med och visst är den charmig även än idag. Tv, tittade man knappt på det kändes viktigare att vara ute och leka med andra barn. På min tid som ung var det dock bara en kanal som fanns och bra var väl det, det fanns ingen fjärrkontroll att slåss om, det var inga diskussioner om vilken kanal man skulle se på. Svart-vitt, men ingen reklam.. Men nog kändes det som lyx att få in ytterligare en kanal.