8 sanningar om mig

Jag har blivit utmanad av Madde att skriva ner 8 sanningar om mig, och jag hakar på… Får se om ni känner mig såpass väl eller inte 😉

1… Jag är en ”drömmare / funderare” en sådan person som tänker mycket, händelser som jag kan tänka sönder och analysera allt i detalj, jag letar efter en förklaring och vill gärna förstå. Jag går in i djupa och filosofiska tankar med mig själv och jag anser att tänka är att samtala med sig själv. Jag är ändå den som letar efter det positiva i allting, min tanke är alltid… ”Det kunde ha varit värre”

2… Jag vill ha kontroll, inte så att jag vill kontrollera andra, men jag vill gärna veta vad som händer runt omkring mig och för att själv stilla mig med att veta att saker och ting är utförda. Att inget är glömt! Jag tror nog att det mer med att göra att jag vill ha ordning och reda och organiserat omkring mig.

3… Jag är alldeles för snäll, även om jag har bättrat mig på den punkten så skulle jag kunna bättre mig ännu mera, trots att det får mig att må dåligt så fortsätter jag att vara snäll och förlåtande. Det blir givetvis konsekvenser av det, jag mår då bara sämre men är ändå såpass stark att jag bär det inom mig. Jag vet dock att känslor behöver komma ut och visst det finns gränser även för mig och det kan ta tid jag är seglivad. Det finns en dag då min kropp / själ / hjärta säger: Nu är det nog!

4… Jag är ärlig långt in i märgen, har även svårt att dra en vit lögn även om de kan behövs att ta till nån gång. Därför har jag mycket svårt att acceptera andras lögner, jag vill inte ha dem omkring mig. För mig är det väldigt viktigt att kunna lita på andra så som de litar på mig. 

5… Jag gråter liksom alla andra…. Men, de som har sett mig gråta är få, jag gör det helst i min ensamhet. Ibland kan man dock inte styra sina tårar… !

6… Sällan jag ber andra om hjälp, jag är mer den som ”jag kan själv” även om det är något jag aldrig har gjort i hela mitt liv så ger jag mig ändå in i leken och envist beslutar mig för att fixa det. Med andra ord, jag kan bra vara enveten om jag har bestämt mig för något.

7… Det finns en hel del som betyder mycket för mig för att jag skall kunna känna harmoni, en del har nämnts i sanningarna ovanför men vill tillägga att lycka och harmoni är inte bara något man själv kan tillföra, allt beror mycket på ens omgivning, dvs.. familj, vänner, arbete. allt går hand i hand. Man kan försöka att inte ta åt sig det som tar energi och musten ur en, men vissa saker kan man inte ens ta del i, och då får man själv fatta ett beslut ifall man vill vara en del av det eller inte.. Så valet ligger alltid i slutändan hos en själv.

8… Jag kastar mig gärna in i nya projekt hela tiden, däremot blir de slutförda. det är oftast när jag känner att jag har en massa tid över som nya projekt tas till, det kan ibland bli för mycket och jag har projekt upp över öronen. Trivs dock som fisken i vattnet med att ha det så.

Den bästa självkritikern

Hur kan man vara stark..
Men ändå vara den allra bästa självkritikern… ?

Hur kan man känna att man duger..
Fast man hela tiden ser fel och brister på sig själv.. ?

Hur kan man känna sig älskad…
Och ändå känna osäkerheten om hur mycket man betyder för andra.. ?

Hur kan det vara så att jag vet att jag duger…
Fast jag ser mig själv som tjock, ful ovärderlig… ? 

Jag ser inte… är jag blind…
Jag hör andra, men har inte förmågan att ta emot..
I spegeln..
Ser jag bara en skugga fylld med damm och sprickor… 

Ett pussel i olika former och bitar…
Ja det är jag det…

‎- Jag är starkare än Tarzan…
för jag skriker inte när jag slår mig på bröstet..

Det är som om självkänsla, självförtroendet ligger latent i kroppen, den tycks ha förmågan att hoppa fram som gubben i lådan efter hur man mår i kropp och själv. Frågan är om man nån gång lyckas att få den hel, eller om det bara blir lättare och lättare att tycka det är ”okej”.

Man kan ibland stå inför så många val i livet, framför sig har man ett antal dörrar och man skulle vilja ta sig ett kik bakom varje innan man väljer. Men möjligheten finns inte, och redan där så står man helt paralyserad och vet inte vilken dörr man skall öppna. För denna timman kan det vara dörr 2 man vill öppna, timman efter vill man öppna dörr 1. Oavsett vilket så kan man aldrig veta om man har valt rätt just då. Det vet man med all säkerhet efteråt.

Varför är vi så duktiga på att kritisera oss själva som ”odugliga” ? Själva kan vi vara duktiga på att berömma andra när de känner att de inte duger, men till oss själva ser vi oss som om vi inte vore värda något, vi människor är super dåliga på att ta hand om oss själva för att orka ta hand om det som finns intill oss.

Jag ältar om och om igen… ”Du duger” ”Du duger” I mån om att det skall fastna till slut att jag är den jag är och jag duger för mig själv, och andra.

Kanske…. Kanske inte…!

Förstörd självbild

Titta bara på bilden, den smala tjejen ser inte att hon är smal och inte överviktig som bilden visar. Det är rätt mysko vad hjärnan kan sätta för griller i huvudet, man ser inte i spegeln så som man verkligen ser ut.

Nu visar ju detta en typiskt anorektiker, men faktum är att spegelbilden vidar tvärtom för den som är överviktig. Den som är rejält överviktig ser inte den bilden utan ser en mindre person. Vad är det som gör detta tro.. ? Jag skulle vilja säga att det är samhället och media, med deras ideal om HUR man skall se ut så förstör det människors självbild på sig själva. Skrämmande tycker jag!

Därför finns det så otroligt många anorektiker och överviktiga därute som inte inser att det matintaget de tar in inte är bra för kroppen. Det är så lätt att säga.. Titta så hur hon/han ser ut, när man går nere på stan, när man går inne i affären, när man sitter på krogen.

Det behöver faktiskt inte heller vara så att det är en anorektiker som sitter där, personen i fråga kan ha stora problem med att gå upp i vikt. Det kan även vara som så att den överviktiga som sitter där inte äter en massa fett osv.. Hon eller han kan ha anlag att gå upp i vikt.

Jag själv har anlag att gå upp i vikt… Jag kan säga som så jag äter inget godis, jag äter inget kaffebröd, det har jag slutat med för ca 10 år sedan för det är inget som lockar mig. Något som lockar mig är mat, kryddad mat dessutom. Jag äter inte en massa fett, jag har inte grädde i maten osv… Mitt stora problem är att jag kan äta en massa och sällan.

Om du nu ser en överviktig person i kassan som köper en massa onyttigt, tror inte att det är så att hon själv stoppar i sig allt det, det KAN vara varor till resten av familjen. Jag vet inte hur många blickar jag får då jag på en Fredag radar upp på bandet en massa godis inför helgen.. Jag äter inget av det kan jag säga, men jag har tre barn som äter godis och jag tillåter de göra det på helgen. Sedan har jag en sambo som är totalt tokig i sötsaker.