Det känns som det var evigheter sedan den tiden jag skrev om min viktresa, allt det var i min gamla blogg ”Livet på öpppet köp” Det var en fantastisk tid då det hände sifferändringar på vågen jämnt och ständigt. Jag bjöd på mig själv gällande vikt, bilder, känslor, tankar och mycket annat.
Att jag bloggar och skriver är inget konstigt med det, för det har jag gjort i många år, och lär nog aldrig sluta upp med det. Även före datorns tid… Men jag måste medge att det är roligare nu med datorns hjälp.
Då min viktresa startade kände jag direkt att jag jag ville blogga mer ingående om resan och inte bara för min egen skull utan för att nå ut till andra, för att kanske öppna ögonen på hur en överviktiog persons vardag såg ut och hur man fungerade i samhället. Mitt bloggande om resan satte sedan fart med att många andra i samma situation fick syn på min blogg och jag fick många frågor och jag svarade. Jag insåg då i efterhand att jag gjorde mer än bara bloggade för mig och öppna ögonen hos andra. I mångas ögon (överviktiga) blev jag en slags mentor / förebild.
Något som jag inte kände mig obekväm av direkt, tvärtom. Det kändes skönt att kunna vara den jag var och vara den som kunde räcka ut en hand då det behövdes. Det gav mig även en bekräftelse och det gav mig styrka att fortsätta min resa. Så det skall ni vet att ni alla var med på ett hörn till min framgång gällande vikten. Och jag blir så glad varje gång jag vet att jag har hjälpt någon annan att gå igenom sin resa, att jag fanns där som förebilden.
Idag hade jag ett kärt besök här hemma hos mig… (första gången vi träffades) Av en trogen läsare som har genomgått precis detsamma som mig, en viktnedgång och en armplastik ganska nyligen. Det var en trevlig stund och jag tror att vi hade kunnat fylla hela dagen och kvällen med att prata om det mesta. Hoppas att det kan bli fler kaffeträffar 
Tack snälla söta Veronika
För den fina blomman du lämnade här till mig..
Nu gäller det bara att jag inte skall ta dö på den 
jeanette_bjorn
Kul med besök. Blomman ska du vara lite försiktig med att vattna så lever den länge. Men om den vissnar finns alltid nya att köpa, men det är bara blomman som vissnar inte den vänskap.
Det var jätte intressant att läsa om din viktresa
Hoppas du håller den fina blomman vid liv länge.
Duktiga du!
PRECIS som en bukett, fast på rot…
PS: den blomman kan man inte ta livet av, utan den håller några veckor, sedan ”byter man ut den”!
Tillhörde inte din trogna läsarkrets förrän jag själv kom in i bloggvärlden i juni 2011. Det du beskriver om din viktresa låter fantastiskt. Så modigt att lämna ut sig själv, vad mycket du gått igenom och så givande att få respons från andra i liknande situationer. Håller själv på att påbörja min egen resa men åt motsatt håll. Kan för många tyckas som en enkelt match att stiga i vikt. Men så är inte verkligheten. Inte för mig. När vågen envist visar 44 kg är det lätt att känna en viss oro. Ska påbörja utredning på Måndag.
God morgon. Min kompis Evy, hennes barnbarn blev op i tisdags. Kommerr nog hem i morgon, då ska Evy åka dit o hjälpa henne första tiden. Oh tänk om det vore jag ist. Kram
Morning! Så kul att få besök! Kramiz
Mysigt med besök, och kul att få en fin blomma.
kram
98 köpte jag min första data, sen har de gått framåt
Ja rosa är snyggt
Tack Jeanette. . . . . .
för att jag fick komma på en fika å prata me dej om de
vi har gemensamt. . . å lite till. . . . . .
Lycka till i morgon å kör försiktigt. . . .
Kramizzzzzzzz Veronika
Det kommer säkert att gå bra idag, jag har lugnet inom mig och en lättnad över att detta är det allra sista.
Kram
Vet du jag förstår dig precis… så skönt att blogga och att träffa personer i liknande situation.. Man kan peppa varandra, lära sig av varnadra & man har ngn som förstår.. Sen jag började blogga har jag fått flera bloggvänner med liknande problematik. men även andra sådana som du som blivit viktiga för mej. En kommentar gör mig glad & att få hälsa på t.ex hos dig är ngt jag uppskattar och gärna vill fortsätta med
Hoppas blomman blir långlivad
kram
Jag tror helt klart att du har hjälpt många att ta tag i sin vikt och vågat ta steget.. Bra gjort!!!! Svar:Men det verkar som om det är fler som har sypuffar elleratt äldre släktingar har det.. Nattikram
Hejsan,,Jag kan inte med säkerhet säga när jag började följa din viktresa,men ganska länge sen tror jag..Jag är rätt säker på att du hjälpt många i samma situation.. Haiku,hade jag aldrig hört talas om förrän i går,när jag såg den i din blogg..Haé Kram.
Fin blomma!!
Jättebra att skriva och dela med sig av sina erfarenheter som du har gjort,
Härligt med sånt gofika och en massa prat..
Den blomman kan du inte misslyckas med,
Kramiz!
Vad skönt för dig att ha ngn som förstår dig så bra! Man måste ha ngn att prata med om vissa saker, och sånna som fattar!!
PUSS
ja nog är du en förebild för många, även mej! En underbar kvinna!
Må så jättegott!
Kram Kram!
Det är bra att man kan nå ut till så många när man skriver. Det finns många som behöver stöd av en som gått igenom det dom själva kanske ska.
Kramisar
kul med sånt sällskap och prat!
syns dina ärr mycket fortfarande?
vad roligt att få ett sådant besök
förstår att ni hade mycket att prata om, en sådan blomma är ganska lättskött så du kommer nog att klara den ett tag 
Sv: jaha det ska bara vara 5-7-5 då
kramar
Hej på dig, de där blommorna är ganska lättskötta vattna dem inte för mycket bara;) kram Johanna
men så kul o träffa läsare som man har genemsamt med.
å vilken fin blomma!! en sådan fick jag också förra året när jag fyllde år, den levde i 1 månad =/ haha
ja någon gång lär det ju försvinna! kram